Asså, idag orkar jag inte skriva något långt inlägg. Men jag blir så arg, på dig. På internet ger du ut bilden av att det är så synd om dig till alla andra, alla ska beklaga sig över stackars lilla dig. Precis som många andra, skriver du under bilder: "Jag är så ful, förlåt för att jag finns." på ett ungefär. Vad blir det för kommentarer? Nejdå, du är så fin! Snygging där ;) eller Men jag då? Du är snyggast! Jag kommenterar så också, men det känns så meningslöst, en sån bild varje dag. Minst. Men, gaaaah!! Sen kan du plötsligt vara så självsäker, i andra sammanhang. Det känns som allt kretsar kring dig, på msn, t.ex. Hur ofta får jag frågor tillbaka. Blä.
Jag har inte på något sätt gett en vink vem det kan vara jag skrivit om, så om någon nu blir tjurig och snackar skit så.. Tjuriga ja, det är nästan som att det är modernt att vara i en liten fejd. Alla tycker synd om personen och oj oj oj, alla skriver om det och folket får uppmärksamhet. De blir vänner igen och vips! då skriver alla om det. Snacka skit om mig för det här och det betyder att du känner dig träffad, jag har inte sagt att det här handlar om en nära vän eller inte, vän eller övän, tjej eller kille, svenljunga eller inte... Vad har vi blivit? Varelser som törstar efter uppmärksamhet. Bara suger åt oss av berömelse och publicitet, som en tvättsvamp. Eller som min hud törstar efter fukt. Vad är så tufft med kändisar? Titta på Paris Hilton, någon kanske tycker hon är skitsnygg och beundrar henne, vilken förebild är hon egentligen? Vilket skönhetsideal vi har egentligen, stället kryllar ju av blonderade blondiner med kritvitt hår och en mask med smink. Det var allt.

Det blev ju inte så kort, menmen, puss, tack för att du läste.