* folk som ändrar sig beroende på vilket sällskap de är i, visst att man kanske får anpassa humorn och en del saker man säger, men att man ska behöva vara tyken mot sina andra kompisar när man är med någon, helt sjukt.

* folk som inte kan kontrollera sitt egna humör, men hela tiden måste tala om för andra att de är sura eller arga etc.

* folk som gaddar ihop sig mot mig när de är fler än en, men när de är ensamma med mig är jag ju huuuuur bra som helst och några tykna kommentarer får jag inte heller, så fegt.

* folk som är så jälva uppkäftiga och tykna, men säger jag något till dem är det ju plötsligt bara jag som är tyken och allting är mitt fel

* folk som berättar allting för alla andra, spelar ingen roll om man sagt någonting om sig själv eller någon annan, kul att folk berättar det för den personen. ärligt talat, alla snackar skit, men att gå och berätta när någon sagt något? jag kan ge igen rätt kraftigt, kan jag ju säga. men gör jag det? nej, så lågt hr jag inte sjunkt - än.

* folk som hela tiden talar om mina brister - gång på gång, okej, jag har hört det nu! men själv är du så perfekt, eller?

* er. just det, sist min inte minst stör jag mig på er. ínte alla ni som läser, men några av er. höhö,.


ta åt er ni som känner för det, ni andra kan ju bara ha sånt här i bakhuvudet, jag gör också såna här fel ibland, ingen är ju perfekt. men att stöta på samma personer med alla de här grejerna flera gånger per dag? det tar på krafterna.